Hmm, aldrig mer Vålådalen kanske?
I söndags åkte jag och Frida upp till Vålådalen för att hälsa på Amanda som jobbar här. Resandet flöt på bra och vi hittade hit utan några större problem. Amanda jobbade på kvällen så vi fick roa oss själva.
På måndag morgon klev vi upp och Amanda gick och jobbade igen. Jag och Frida drog däremot till Duved för lite härlig snowboardåkning. Det var mulet hela dagen och man blev ofta snöblind och de flesta backarna var lite risiga.. Men vi hittade dock några härliga som vi njöt av..
Vid halv tre så lyckades dock jag volta med brädan efter några felskär och flög några meter i luften innan jag landade rakt på axeln och hörde hur det knackade till. Kände att det gjorde riktigt ont men reste mej snabbt och tog mej ner till liften innan chocken kom. Jag och Frida trodde att nyckelbenet var brutet, för att det var inte rakt som det brukar vara, och det trodde även de som kollade på det vid liften. Jag fick chans att åka ambulans men vi hade ju bilen så tog den istället till Åres läkarstation. Där fick vi sitta och vänta i drygt två timmar innan jag fick träffa en läkare, tills dess trodde jag bara att axeln hade hoppat ur led för benet såg rakt ut igen men tydligen så var det en del som håller fast nyckelbenet som hoppat upp ur axeln. Som tur var hade Frida erfarenhet av att ta av kläder försiktigt (från ålderdomsjobb) för det är inte skönt att ta av sig tröjor när man inte alls kan röra en arm. Sen fick jag vänta på röntgen så att det inte var någon sprick också men det klarade mej från så efter 3½ timmes väntan blev jag tvungen att till och med ta av mej sportbhn så att en annan läkare kunde tejpa ner den delen lite. Sen fick jag en mitella och lite piller och sen fick vi äntligen åka.
I mitt liv har jag varit i Vålådalen två gånger och båda gångerna har slutat på läkarstationen, dock var det en mycket mindre skada denna gång, så ska nog ta det som ett tecken att jag inte ska bo i Vålådalen mer.
På måndag morgon klev vi upp och Amanda gick och jobbade igen. Jag och Frida drog däremot till Duved för lite härlig snowboardåkning. Det var mulet hela dagen och man blev ofta snöblind och de flesta backarna var lite risiga.. Men vi hittade dock några härliga som vi njöt av..
Vid halv tre så lyckades dock jag volta med brädan efter några felskär och flög några meter i luften innan jag landade rakt på axeln och hörde hur det knackade till. Kände att det gjorde riktigt ont men reste mej snabbt och tog mej ner till liften innan chocken kom. Jag och Frida trodde att nyckelbenet var brutet, för att det var inte rakt som det brukar vara, och det trodde även de som kollade på det vid liften. Jag fick chans att åka ambulans men vi hade ju bilen så tog den istället till Åres läkarstation. Där fick vi sitta och vänta i drygt två timmar innan jag fick träffa en läkare, tills dess trodde jag bara att axeln hade hoppat ur led för benet såg rakt ut igen men tydligen så var det en del som håller fast nyckelbenet som hoppat upp ur axeln. Som tur var hade Frida erfarenhet av att ta av kläder försiktigt (från ålderdomsjobb) för det är inte skönt att ta av sig tröjor när man inte alls kan röra en arm. Sen fick jag vänta på röntgen så att det inte var någon sprick också men det klarade mej från så efter 3½ timmes väntan blev jag tvungen att till och med ta av mej sportbhn så att en annan läkare kunde tejpa ner den delen lite. Sen fick jag en mitella och lite piller och sen fick vi äntligen åka.
I mitt liv har jag varit i Vålådalen två gånger och båda gångerna har slutat på läkarstationen, dock var det en mycket mindre skada denna gång, så ska nog ta det som ett tecken att jag inte ska bo i Vålådalen mer.
Kommentarer
Trackback
