maggiepersson

Igår hängde jag på min lilla Bubbas igen och han stod helt oberörd och åt godis. =) Visst det låter fjantigt att bli lycklig över det men med tanke på hur långsamt vi fick ta det första gången jag skulle rida in honom så skulle ni förstå att det är en stor bravur att han inte glömt bort eller börjat blivit rädd igen. Kunde dessutom komma upp själv utan att någon kastade upp mej och det har inte ens gått förut när jag red honom. Det är så roligt att få vara riktigt stolt för minsta lilla framgång han gör och det är det som är tjusningen med en unghäst, det tar mycket tid och tålamod men när det väl går framåt då är det tack vare att man lärt varandra att samarbeta och det är sådan underbar känsla när poletten väl ramlar ner för honom.

Idag så fick även en tjej, Carro, som ska försöka börja rida honom stå och småhänga på honom men där kommer vi få ta det väldigt långsamt så att han får tillit till henne innan vi går framåt så det inte händer någon onödig olycka. Så det är skönt att det är en förståndig tjej som inte har så bråttom, fast å andra sidan hade jag inte låtit någon stressande person ens försöka så. Men bara att hoppas på att det här kommer att funka för då finns det chans för mej att kunna lämna honom till någon om jag någon gång om man vill göra något under en längre tid.